JavaScript seems to be disabled in your browser.
Du måste ha JavaScript aktiverat i din webbläsare för att kunna använda funktionaliteten på denna hemsida.

Inbrottstjuvar handlar ganska rationellt

Inbrottstjuvar är tämligen målmedvetna i sitt brottsliga beteende. De tar hänsyn tillrisker och föredrar till exempel vissa typer av bostadsområden, veckodagar och tider.De vet hur de ska göra för att lyckas med ett inbrott, även om de i praktiken inte alltid gör så. Kunskapen om strategierna kan användas för att försöka förhindra bostadsinbrott, skriver Lottie Wahlin, som nyligen disputerat på en avhandling om inbrottstjuvars rationalitet.

Man föreställer sig gärna att en inbrottstjuv är slipad och rationell- ungefär som Arsene Lupin, om ni minns serien från 1970-talet om den franska gentlemannatjuven. Tjuven har mycket noggrant valt ut ett välbärgat hus och hållit de boendeunder uppsikt i veckor för att ta reda på deras rutiner och säkerhetsanordningar. Han smyger in i huset en mörk natt, utrustad med för ändamålet lämpliga verktyg och stjäl de värdeföremål han vet finns där. Han försvinner sedan ut i natten, utan att lämna ett spår efter sig. Efter en tid säljer han dyrgriparna till en ohederlig antikvitets- eller konsthandlare och får själv ut en ordentlig hacka, vilken huvudsakligen spenderas på ett luxuöst leverne. 

Hur sann är egentligen den här bilden? Är det så här det går till, eller är bostadsinbrott mer resultatet av ett oplanerat, impulsstyrt handlande av desperata missbrukare i jakt på narkotika?

Den rationella inbrottstjuven? - är en nyligen framlagd doktorsavhandling i sociologi, som behandlar ämnet rationalitet och bostadsinbrott. Syftet är att undersöka rationalitetsbegreppet, att studera hur rationella tjuvar är när de begår bostadsinbrott och hur fruktbart det är att använda ett rationalitet perspektiv vid studier av brottsliga handlingar.

 

Komplext begrepp

Rationalitet är ett klassiskt studieämne inom filosofi och sociologi. Begreppet är komplext och inte helt lätt att definiera. Avhandlingen utgår från de så kallade Rational Choice-teorierna, som - mycket förenklat - innebär att människor handlar målinriktat. l valsituationer överväger de alternativen och väljer det som ger den bästa utdelningen - i en eller annan form.

Rationellt handlande kan, enligt avhandlingen, översiktligt och kortfattat beskrivas så här: Aktören ska ha ett definierat mål med handlingen (brottet).Han ska sedan, mot bakgrund av den information han har eller skaffar sig, överväga olika alternativ. Handlingen ska väljas medvetet i syfte att nå målet,vilket innebär ett visst övervägande av för- och nackdelar med olika alternativ. Aktören ska sedan välja det alternativ som, inom ramen för yttre och inre begränsningar, bäst hjälper honom att uppnå målet. Handlandet kan vara rationellt på kort eller lång sikt.

Avhandlingen bygger på en omfattande litteraturgenomgång och ett empiriskt material, som består av ett antal etnografiska studier av andra forskare, där resultaten använts och tolkats. Dessutom ingår en intervjuundersökning med sju inbrottstjuvar, samtliga män, på några av Stockholms anstalter.

 

Flera steg

Ett bostadsinbrott är inte en enda handling, utan snarare en serie handlingar.l avhandlingen delas inbrott in i olika steg: Målet med brottet, före brottet,under brottet och efter brottet. Vart och ett av dessa steg har delats in i ettantal olika moment, som sedan har analyserats för att belysa graden av rationalitet i de brottsliga handlingarna.

Målen
Målen med inbrotten kan vara både materiella och immateriella, där det förstnämnda vanligen betyder pengar. Immateriella mål kan vara tillexempel spänning eller hämnd. Dessa mål verkar dock snarare vara någon sorts bonus för inbrottstjuven än det huvudsakliga målet.

Före brottet
Innan ett inbrott begås måste flera beslut fattas. Tjuven måste till exempel överväga risker, välja område och brottsobjekt och välja eventuella brottspartners och brottsverktyg. Han ska också välja dag och tid på dygnet för brottet.

Alla inbrott är förenade med vissa risker. De som diskuteras i undersökningen är risken för upptäckt och risken för liten eller utebliven förtjänst. Tjuvarna verkar ha en föreställning om inbrott som något slags rationell aktivitet, där de tar hänsyn till risker och hur dessa kan reduceras.De bästa sätten att minska riskerna ansågs vara att planera brotten, vidta praktiska åtgärder (till exempel förklä sig eller stjäla en bil som passar in i området) och att ta hänsyn till drogfaktorn (att inte vara påverkad alls, eller att vara påverkad av "rätt" droger i "lagom" dos).

Hur de i praktiken hanterar riskerna tycks emellertid variera med person och situation. Vissa brott verkar, i olika utsträckning, vara planerade, andra mer impulsiva.

 

Börjar i sovrummet

Under brottet
Detta handlar om inbrytningssätt, hur lås och larm hanteras, hur lång tid tjuven stannar i bostaden, sökandet efter lämpligt stöldgods och vilken typ av föremål tjuven väljer.

lngångsvägarna och -sätten varierar en del. Vanligt är att, med hjälp av kofot och skruvmejsel, bryta sig in genom balkong- och entredörrar. Lås verkar inte vara något större bekymmer, medan larm förefaller ha en viss avskräckande effekt. Tjuvarna föredrar att stanna kort tid i bostaden för att minska risken att bli upptäckta av de boende, grannar eller andra väktare (formella eller informella).

Tjuvarna har ganska tydliga preferenser för hur de genomsöker husen/lägenheterna. Väl inne i en bostad börjar de i allmänhet med sovrummet, där de kan hitta exempelvis kontanter eller smycken i nattduksbord eller garderober. Vardagsrummet genomsöks vanligtvis sist, eftersom de saker som är värda att stjäla där (som TV-apparater eller stereoanläggningar) ofta är otympliga att bära. Inbrottstjuvar föredrar ofta saker som lätt kan omsättas till pengar, som smycken eller videokameror. Svårsålt, men mer värdefullt gods kan stjälas om tjuvarna har en köpare på förhand, till exempel vid ett beställningsarbete.

Efter brottet
Efter brottet ska godset säljas. Den mest populära försäljningskanalen är hälare, även om det kan innebära att de får ett så kallat underpris. Andra potentiella köpare är pantbanker, droghandlare,butiker/näringsidkare, bekanta eller främlingar.

Brottsinkomsterna tycks variera. De intervjuade uppgav mellan 1.000 och 100.000 kronor per inbrott. Inkomsterna är alltså goda jämfört med vanligt lönearbete, med tanke på den tid de lagt ner och att de inte betalar skatt. Man kan tycka att det inte skulle vara något större problem att försörja sig på bostadsinbrott. Tjuvarna borde ha det drägligt ekonomiskt. Detta verkar dock inte vara fallet. Brottsvinsterna spenderas snabbt, huvudsakligen på alkohol, droger, spelande och en allmänt festande livsstil.

l några fall uppger inbrottstjuvarna att de åkte fast beroende på omständigheter utanför deras egen kontroll, som till exempel att de blev angivna. l andra fall berodde det på dem själva - att de betett sig på ett sådant sätt att de väckt uppmärksamhet, till exempel varit kraftigt drogpåverkade eller arga.

 

Tämligen målmedvetna

Är då inbrottstjuvar rationella? Både ja och nej. Bilden av den slipade, rationella Arsene Lupin-typen, som målades upp i artikelns inledning, får knappast stöd i avhandlingen. Det man däremot kan säga är att inbrottstjuvarna i sitt brottsliga beteende verkar vara tämligen målmedvetna aktörer, som till viss del planerar sina brott, tar hänsyn till risker och försöker minska dessa. Likaså tycks de föredra vissa typer av områden, veckodagar och tider för inbrotten. Till exempel ett förmiddagsinbrott i en stor, välskött villa med dålig insyn från gatan, belägen i ett för tjuven välbekant område. De har också preferenser när det gäller typ av stöldgods, försäljningskanaler etc.

Tjuvarna överväger olika alternativ vid de olika faserna i inbrotten, men det verkar inte ske med den noggrannhet som kan förväntas om man utgår från Rational Choice-teorier. De tycks ha ganska klara uppfattningar om hur man ska gå tillväga för att lyckas med ett inbrott, men denna kunskap används inte alltid i praktiken. Det finns helt klart rationella komponenter i deras brottslighet. Men graden av rationalitet verkar vara lägre och mer bero på situationen än vad som förutsätts i rationalitetsteorier. Man skulle kunna tala om en slags situationell rationalitet, det vill säga att tjuvar ibland är mycket rationella när de begår brott, ibland lite. Hur rationellt de handlar beror bland annat på deras känslotillstånd och drogpåverkan.

Om man ska fundera över rationalitet vid studier av brott måste man ge begreppet en bredare definition och ta hänsyn till det kulturella sammanhanget. Människor fattar inte beslut, eller handlar, i ett vakuum. Det är snarare fråga om hela beslutskedjor som utmynnar i handling och som är en del av ett sammanhang, vilket i sin tur ryms inom en social kultur.Inbrottstjuvar rör sig i en så kallad kriminell värld. För att leva där behöver de ett kontaktnät av andra kriminella (hälare, tipsare, brottspartners,droghandlare o s v). Där finns även en uppsättning värderingar som är typiska för den kriminella världen, till exempel att olika brott varierar i status,att visst stöldgods är begärligt på svarta marknaden eller att man ska ha en festande livsstil. Det kulturella sammanhanget kan utgöra en ram, inom vilken man kan studera de specifika handlingarna genom ett rationalitetsperspektiv.

  

Förebygga bostadsinbrott

Hur kan då denna typ av kunskap användas praktiskt? Den frågan diskuteras egentligen inte i avhandlingen, som snarare är grundforskning än tillämpad forskning. Men genom den kunskap somarbetet lett fram till kan man ändå diskutera de brottsförebyggande aspekterna, till exempel utifrån själva bostaden (brottsobjektet) och den situation som möjliggör ett inbrott.

Det handlar för det första om att, på olika sätt, göra bostäder till oattraktiva brottsobjekt De egenskaper som gör en bostad till ett lämpligt brottsobjekt är läget (till exempel ett något avsides läge, med skyddande växtlighet som hindrar insyn), att det är lätt att ta sig in och att där finns föremål värda att stjäla.

För det andra handlar det om att försöka förhindra möjligheterna till bostadsinbrott Detta kan ske genom att väktare eller polis bevakar bostadsområdet (formell social kontroll) eller genom att de som bor och vistas i området gör det (informell social kontroll). Det kan också ske genom andra åtgärder, som gör bostaden till en olämplig brottsplats i den specifika situationen, till exempel genom att de får tjuven att tro att de boende är hemma.

Kunskapen om inbrottstjuvars strategier kan alltså användas för att på olika sätt försöka förhindra inbrott. En stor del av ansvaret ligger på de boende själva. Men ett gott samarbete mellan de boende och andra aktörer, som polis, fastighetsägare, butiksägare, kommunrepresentanter etc, byggt på vetenskaplig kunskap, bör kunna förhindra både vissa inbrott och andra typer av brott och ordningsstörningar.

 

Faktaruta 

Inbrottstjuvarna i avhandlingen intervjuades dels i grupp, där de fick beskriva hur de vanligtvis brukade gå till väga vid bostadsinbrott, dels enskilt, där de fick berätta om sin bakgrund och beskriva två faktiska brott som de begått -ett där de lyckats i sitt uppsåt och ett där de misslyckats och åkt fast.Fokus i undersökningen ligger på att försöka förstå hur inbrottstjuvar kan tänka och handla och beskriva detta utifrån ett rationalitetsperspektiv. Syftet är inte att testa teorin eller att förklara eller dra generella slutsatser om inbrottstjuvars agerande. De mest framträdande metodproblemen har varit urvalet (svårigheter att få tag i lämpliga personer och bristande kontroll över själva urvalsförfarandet) och representativiteten i materialet (det är mycket litet och kan inte hävdas vara representativt för inbrottstjuvar i allmänhet).

 

Författare: Lottie Wahlin

Lottie Wahlin arbetar vid BRA. Hennes doktorsavhandling i sociologi Den rationella inbrottstjuven? är utgiven vid Sociologiska institutionen, Lundsuniversitet.